Sonny vill hjälpa människor att växa.

Sonny Persson från Hultsfred har vid tjugotvå års ålder hunnit med mer än vad många gör på en livstid. Medverkat i en dokumentärfilm, startat eget företag och släppt sin egen musik på skiva är bara några exempel på vad Sonny har ägnat sig åt de senaste åren. Nästa utmaning? Att utbilda sig till präst.

Vi sitter vid köksbordet i Sonnys lägenhet, fylld av förväntan sätter jag igång diktafonen för att spela in samtalet, idag vill jag inte missa någonting. Flera med mig har förundrats över denna mångsysslares eskapader och jag väntar med spänning på att få höra hela historien.

Med en minst sagt imponerande meritlista kan man inte undgå att undra hur han hinner med allt, förklaringen är att Sonny helt enkelt är van vid att ha många järn i elden.
- Jag är sån, jag måste ha något att jobba med annars blir jag galen, säger Sonny med ett leende.

Mycket av Sonnys tid går åt till företaget CP-trottoaren som han driver tillsammans med kollegan Robert Einarsson. Det hela började med en dokumentärfilm på ämnet tillgänglighet och bemötande, Sonny har en medfödd CP-skada och började tillsammans med Robert fundera på vilka orättvisor det finns i samhället för just funktionshindrade. Eftersom de båda läste en medieutbildning på Rock City passade det utmärkt att uppmärksamma problemet genom en dokumentärfilm.
- Filmen blev mycket väl mottagen av alla, mer än vad vi trodde faktiskt, berättar Sonny. Det blev så mycket påtryckningar på den här filmen att vi ville utveckla det och göra någonting mer utav det. Jag hade väntat mig mer kritik, men alla var liksom glada, det kändes som rena frälsningen.

Resultatet av filmen CP-trottoaren blev ett företag med samma namn, verksamheten utvecklades och ett av de första projekten blev att modernisera ett gammalt gårdskrockkoncept tillsammans med fritidsgården och kalla det för CP-krock. Man började dessutom med att hålla föreläsningar på skolor och för allmänheten.
- Det roliga är att när vi började göra dokumentärfilmen så sa jag, vi gör det här bara jag slipper att föreläsa (skratt), för det var det värsta jag visste, säger Sonny. Men nu några år senare har det ju blivit en del människor nu som man har pratat inför, jag tycker mycket om att stå på scen.

Från att påverka människor genom politiken har nu Sonny bestämt sig för att försöka åstadkomma förändring på ett djupare plan, nämligen det religiösa. Han berättar att tanken på att bli präst har funnits där i många år men det är först nu det har funnits tid och möjlighet till att verkligen satsa på det. Och reaktionerna från familj och vänner har inte låtit vänta på sig.
- Väldigt många har blivit förvånade, säger Sonny, de har väl aldrig sett mig som en riktigt kristen eller kyrklig person, de har sett mig som ganska alldaglig. Jag pratar inte så mycket om religion.

Sonny har än så länge bara påbörjat en grundkurs för att känna på om prästerskapet är rätt väg för honom, men han är säker på sin sak om hur en bra präst ska vara.
- En bra präst ska vara påhittig, vältalig, bra på att lyssna och i stort sett vara en bra ledare. Jag säger inte på något sätt att jag är en bra ledare men jag har alltid tyckt om att prata med människor och hjälpa människor på olika sätt. En av huvudanledningarna till att jag vill bli präst är för att kunna hjälpa människor att växa i sig själva. Det är det som jag tycker att en präst bör utgå ifrån, individen framför församlingen, utan individen finns ingen församling.

Sonny berättar att han på senare tid blivit mycket engagerad i kyrkliga aktiviteter för att komma in mer i sin utbildning, han sjunger bland annat i gospelkören i Hultsfred och just intresset för musik är något som har funnits med länge. Numera sjunger Sonny i ett soloprojekt som nyligen har resulterat i en skiva och arbetet med nästa platta har redan börjat.
- Just det här med musiken tycker jag är så roligt för det är det enda mediet jag använder som tar mig bort från rullstolen. Folk kan lyssna på mig och se sig själva i mina texter utan att egentligen veta vem jag är, fortsätter Sonny. Jag kopplas bort helt och människan som lyssnar på mig sätts i centrum. När de senare får se mig live så blir de mest förvånade över att jag sitter i rullstol, det är rätt roligt att höra.

Sonny fortsätter att berätta inspirerat om musiken och om hur mycket han tycker om att stå på scen. När vi åter kommer in på prästutbildningen nämner han sin mentor Anette som en stor förebild, just för hennes nya sätt att tänka. Han understryker vikten av att kunna improvisera och att få åhörarna att relatera till nutiden. Jag passar på att fråga Sonny vad han ser fram emot mest som färdig präst.
- Det allra roligaste skulle vara mötet med människan och diskutera kring olika livsåskådningar, att verkligen finnas där och vara öronen. Varje individ är unik, oavsett vem han eller hon är så är den alltid något speciellt. Och det är det som prästen måste frambringa genom sina predikningar, genom sina samtal och framförallt genom att lyssna på den individen.

Tanken är att Sonny ska söka vidare till universitet redan i höst för att ta de 300 högskolepoäng som krävs för att kunna söka till Svenska kyrkans pastoralinstitut. Där får man sedan under en termin förbereda sig för de kommande prästuppgifterna och utbildningen avslutas med en grundlig utvärdering för att bli godkänd och vigd till präst.
- Det är väldigt mycket koncentration som krävs över hela utbildningen, detta är ett mål jag har satt upp som jag hoppas att jag kommer att klara av - jag ska klara av det!

Text: Jonas Andersson

Till toppen av sidan »